I morse vägde jag 80,7 kg efter en icke fastedag. Idag är en fastedag. Imorgon kommer jag väga under 80 kg. Jag tror det och därför kommer det hända. Eller hur.
Hur som helst, när jag började den här resan hade jag också ett annat projekt på gång, att stärka upp ryggen. Jag har besökt en fysioterapeut och gjort en utvärdering om styrka och liknande. Resultatet av utvärderingen blev ett batteri av rörlighets- och styrkeövningar för min rygg som vi kommit överens om att jag ska göra varannan dag.
Det gör jag inte. Jag vill göra dem på morgonen när jag vaknar eller kvällen innan jag går och lägger mig och det händer inte. Ni kanske minns att jag skrev att det är svårt att förklara för en annan person (och jag gör det här felet med mina barn, ofta) att man inte får en sak som är helt trivial gjord?
När någon säger "jag lyckas inte göra A" så är det så lätt att bara haspla ur sig "men har du provat att bara göra A?".
Det allra jobbigaste är ju att det är sant. Har du provat att göra A är en giltig respons, men den gör inte att man gör A. För att göra A måste man göra A. Det finns ingen väg runt det, ingen alls. Men ändå gör man inte A. Jag har läst hundra böcker om hur viktigt det är att göra A, bara göra det, gör det 30 dagar i rad, presto, du har en ny god vana.
Men jag gör ändå inte A.
Podcaster, bloggar, mental träning.
Jag gör inte A.
Vafan.
Träningskläder på jobbet, gå ner och gör övningarna i gymmet... gör det bara.
Men njäe, det verkar inte gå så bra. Det händer inte.
Det kan inte finnas något annat svar än att det finns någon konstig stress som förstör för en, som inte låter en... bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar