Vad vare för siffror?

80,4 kg, 80,7 kg och slutligen 81,4 kg.

Det där var vikten för lördag, söndag och måndag morgon. Idag är det måndag och jag vägde 80,4 kg efter en fastedag.

Under 80

Efter en dag av ätande, ni såg min tidigare post där jag åt mackor med jordnötssmör, havrefras etc så klev jag till slut under 80 kg. 79,9 kg for the record. Weird.

Takten på posterna är konstig, tanken var från början att jag skulle posta varje morgon, plita ner min vikt och beskriva tankar och känslor från dagen innan och även vad jag ätit.

Men livet är inte alltid så. "Gårdagens" inlägg började jag skriva vid tio, pausade, fick ångestattack, fortsatte senare och skrev klart för fem minuter sen. Nu skriver jag glatt om en vägning som skedde imorse. Weird.

Det är inte så viktigt. Igår åt jag en stor portion köttfärs till lunch.

Trött.

Inte under 80

Igår skrev jag att det var säkert att jag skulle glida under 89 kg efter fastedag en men det visade sig såklart att så inte var fallet - jag landade på prick 80 kg.

Till lunch åt jag en portion lasagne modell större, mellis och snacks var Morötter som ju är oerhört kalorisnåla och sen, eh, ett stort glas rödvin. Det är ej att rekommendera, kan jag berätta - men det gick bra, trots allt.

Nu vill jag skriva om något annat - ångest. Eller vill jag? Huvudet surrar efter ångestattacken jag fick efter lunch och som förstörde hela min dag och kväll. Helt hade jag velat åka till bibblo med barnen efter skolan men det är svårt när det bara bubblar i en. Det jobbiga är känslan av osäkerhet kring om man kan hålla ihop det och nej, man måste inte alltid hålla ihop det.

Men jag vill heller inte nödvändigtvis "bryta ihop" i tårar på biblioteket med mina barn. Jag vill inte dölja något för dem men jag vill heller inte oroa dem för något som inte är en stor grej i mitt liv, tidsmässigt sett.

Jag får en attack maximalt fyra gånger om året. Sömnbrist, stress, osäkerhet är säkert saker som bidrar men jag har ofta svårt att se tydligt vad som är den utlösande faktorn, kanske för att det inte finns en specifik faktor man kan isolera.

Åt en attarax eller vad de heter och blev dödstrött, sen superhungrig. Åt tre tallrikar fil med havrefras, två mackor med jordnötssmör och sen tillbaka i säng. Sov en stund, vaknade, nattade barnen, vaken en liten stund och sen tillbaka i säng. Sov hela natten.

Minnet och känslan bleknar nu (skrev början av posten på morgonen, slutet på eftermiddagen), men hela dagen har varit konstig.

Men hur gick det med övningarna för ryggen?

I morse vägde jag 80,7 kg efter en icke fastedag. Idag är en fastedag. Imorgon kommer jag väga under 80 kg. Jag tror det och därför kommer det hända. Eller hur.

Hur som helst, när jag började den här resan hade jag också ett annat projekt på gång, att stärka upp ryggen. Jag har besökt en fysioterapeut och gjort en utvärdering om styrka och liknande. Resultatet av utvärderingen blev ett batteri av rörlighets- och styrkeövningar för min rygg som vi kommit överens om att jag ska göra varannan dag.

Det gör jag inte. Jag vill göra dem på morgonen när jag vaknar eller kvällen innan jag går och lägger mig och det händer inte. Ni kanske minns att jag skrev att det är svårt att förklara för en annan person (och jag gör det här felet med mina barn, ofta) att man inte får en sak som är helt trivial gjord?

När någon säger "jag lyckas inte göra A" så är det så lätt att bara haspla ur sig "men har du provat att bara göra A?".

Det allra jobbigaste är ju att det är sant. Har du provat att göra A är en giltig respons, men den gör inte att man gör A. För att göra A måste man göra A. Det finns ingen väg runt det, ingen alls. Men ändå gör man inte A. Jag har läst hundra böcker om hur viktigt det är att göra A, bara göra det, gör det 30 dagar i rad, presto, du har en ny god vana.

Men jag gör ändå inte A.

Podcaster, bloggar, mental träning.

Jag gör inte A.

Vafan.

Träningskläder på jobbet, gå ner och gör övningarna i gymmet... gör det bara.

Men njäe, det verkar inte gå så bra. Det händer inte.

Det kan inte finnas något annat svar än att det finns någon konstig stress som förstör för en, som inte låter en... bli bättre.

Söndagsfasta

Gårdagens fastemat bestod av en portion spaghetti och köttfärssås. Jag försöker undvika att krångla till det de dagarna, inget hokus pokus med vad jag äter direkt utan jag äter samma som resten av familjen men försöker balansera så jag inte kolhydratladdar eller något annat dumt - det jag äter vill jag ska vara något jag kan stå mig på hela dagen.

Vikt i morse var 80,3 kg... tror jag. Mitt misstag var att jag inte skrev bloggposten direkt utan väntade till nu då barnen nattats - vilket gör att man kan glömma bort vad vikten är efter en hel dag av kognitiv last i form av arbete.

Pulled boeuf

Så här ska en icke fastedag se ut, boeuf bourgignon, rödvin, äppelpaj med kolasås och glass, bästa någonsin!

Resultat? Vikt imorse 81,7 kg.

Det här var alltså en icke fastedag och då vill man inte rusa iväg. Jag är nöjd, en riktig njutardag som inte gjorde något vidare intryck på vikten!

Det är inte farligt att vara hungrig

Som jag säkert skrivit tidigare, hungern har inte varit något problem under det här experimentet. Inga problem alls, faktiskt. Förutom igår, förstås. Då jävlar var jag hungrig.

Åt tomatsoppa och kycklingbullar till lunch, var så hungrig att jag behövde något mer så då slog jag till på äggröra på ett ägg och lite vitkål. Till snacks blev det en morot.

Och en tredjedels påse jordnötter i sängen. Jag bekänner.

Jag blev för sugen, kunde inte stå emot. Andra kvällar har jag lyckats somna (och det har inte varit någon sak alls egentligen, att somna lite hungring), men den här kvällen räckte inte viljestyrkan.

Nåväl, så går det ibland. Kom ihåg att om man tjuväter på något, även om det är onyttigt, så är effekten av att skippa två hela måltider och äta en mindre lunch stor även om man adderar något energirikt.

Jordnötter är bättre än chips!