Dag 2, ingen misstänker något

En tendens jag märkt är att i blogg- och dagbokssammanhang så "vågar" jag inte skriva om det som verkligen oroar eller besvärar mig. Undanträngning much? Bort med sånt som verkligen känns på riktigt, sånt som är viktigt. Det är förmodligen samma sak som gjort att jag inte försökt när jag pluggat eller jobbat, för det kostar mycket på något sätt, kanske för att man då måste hålla sig själv ansvarig för ens egna handlingar.
Jag läste en bloggpost för många år sen med titeln "The Deliberate Life". Krävande titel, andemeningen var egentligen att inte gå på autopilot. Har man en bra autopilot gör det inget att man går på den genom hela sitt liv, men om ens autopilot ställer in fel kurs, då är man fucked. Så man bör jobba med dåtid, nutid och framtid, känns det som.

Vad gjorde vi igår? Och med vi, menar jag jag? Sluta skriva vi och man, det är bara en person här och det är jag!

Igår... Well, jobbmässigt har jag lite svårt att bry mig om en del saker, att hitta styrfarten. Fokus var svårt. Men, jag lyckades med det mindre viktiga som jag ville få löst, nämligen ett restapi för att ta emot info från Team City.

Sen hämtade jag barnen, vilket gick prima, tog med kompisen V för att vi hade planerat programmeringsskola hemma hos oss. Det var otroligt kul, men tjejerna spårade ur rätt snart med allt de ville göra, som att byta färg, skicka meddelanden och sånt. Båda tjejerna kom dock igång och började förstå lite grann. Nästa steg är att faktiskt ha ett mål med lektionen och sen om de kan lösa en uppgift själva. De körde igång båda två helt utan provokation. Det som oroar mig och besvärar mig är dock att A tittade på TV under hela lektionen, alltså min yngsta dotter. Jag vill ha med henne, men det är svårt med nivåer och liknande. Hon får inte bli lämnad i bakvattnet och jag måste prioritera hennes behov i mitt liv, hennes sociala liv och så vidare.

Så ikväll är det ganska viktigt att faktiskt göra den saken. Jag behöver för min sinnesfrid fixa de sista inbjudningarna till Anjas kalas, det är det viktigaste sociala som händer till kvällen.

Så igår var igår, idag är idag, idag är nutid. Jag tittar på min Board i Visual Studio Online och eeh, jag känner svårigheter att direkt komma på något konkret att göra. Men det säger mig att vi måste ha tydligare lappar och sånt, ska jag köra vidare med min "flytta alla projekt"-grej jag gör eller ska jag genast ta tag i att skapa claims i Sharepoint? En todo måste ständigt uppdateras, stötas och blötas.

Det är jobbgrejen. En annan sak som vore bra vore att göra rörlighetsträningen eller någon träning alls på jobbet. Det där kan uppfattas som lite nedlåtande, men det där ska vi försöka se till att det händer, faktiskt, på arbetstid, fram tills jag åker till Thailand.

Jag borde köpa med mig banan och nötter tills hämtningen idag, då kanske vi pallar att gå hela vägen hem? Det vore lite sweet? En annan cool grej vore att stå, så jag höjde mitt bord.

Jag tänkte fasta idag. Det är min mat / hälsogrej idag. Så, ingen frukost, ingen mjölk i kaffet, äta ordentlig lunch och sen ingen middag. Sen när Lisa nattar barnen ska jag ge mig ut och gå i mörkret, hur mörkt det än är - och då undrar vän av ordning "men Tommie, har du beställt dina ultraskor då eller?" och nej, det har jag ju inte. De kostar 700 kr och jag känner mig fånig som vill ha dem, men de var snygga, billiga och ser rätt amazing ut. Tänk om jag kan bli en ultrakille? Kan jag det? 

Arbete. Idag kör vi en pomodororunda. I pauserna gör vi övningar och stretches. Vi lyssnar på bullereliminerande musik! Check. 

Imorgon är det ögonläkarbesök med Freja. Check. 

Helt off

Hur kan man sätta upp som enda ambition att man ska blogga och väga sig en gång om dagen i 30 dagar och sen misslyckas helt?

Hur kan man bryta sin kontinuitet helt, så lätt?

Till slut är jag här.

Min dotter F har börjat skriva dagbok som ett livsprojekt, samtidigt har jag hört några spännande avsnitt av podcasten "Stuff to Blow Your Mind" om drömmar, medvetande och liknande. Drömmar är spännande eftersom vi inre riktigt vet vad de är "till" för. Teorierna dom finns är många och jag kom att tänka på att det kanske är så att drömmarna är det som hjälper oss att koppla ihop vårt jag med en kontinuerlig berättelse om oss själva. Många teorier kring drömmar har just med minne och formerandet av dem att göra. Lägg då till vad en dagbok är och vad den gör för skrivaren. Den är en kontinuerlig berättelse om ditt liv.

Den här insikten fann jag rätt så spännande. I en del texter om personligt ledarskap jag läst resonerar man att en stor skillnad mellan människor med gott personligt ledarskap och personer utan är hur långt fram i tiden deras planer sträcker sig. Nåväl, det stämmer säkert, men tänk om en faktor även är hur god ens koppling till ens forntida jag är? Dvs för att kunna ha en plan för ett år framåt så måste du minnas ett år tillbaka. Det är dock självklart att du inte kan det, inte på det där direkta sättet man kanske tänker när man säger att man minns vad som hände en viss dag, men hur man det att funka då?

Jo, man har en berättelse som man minns. Om berättelsen aldrig tar slut så kanske man "minns" på något sätt.

Men hur får man berättelsen att sitta då? Genom att föra dagbok, såklart. Eller kanske inte såklart, men det är inte ologiskt att det kan vara bra. När du tar anteckningar på en föreläsning är det ju inte nödvändigtvis för att kunna läsa dem senare och få ut något av det, det är snarare en minnesteknik där processen att skriva anteckningarna förstärker minnesprocessen, integrationen av det som sägs i långtidsminnet.

Så, för du dagbok så för du anteckningar om dig själv och hjälper till att integrera tankarna om dig själv. Är då detta samma sak som en blogg (som jag skriver nu)? Njae. Det beror väl på. Det verkliga värdet i en dagbok kommer av, känner jag (känner isf vet), ärlighet och trygghet. Skriver jag för publik ändras mitt anslag. Mina värsta demoner och sämsta sidor är för riskabla att visa upp, mitt ego klarar inte av det. Så ju ärligare man är generellt, desto bättre går det förmodligen att ha sin dagbok offentligt.

Nåväl. Det om det.

Vad har det hår för betydelse för den här bloggen och mig i övrigt? Vad jag vet är att jag måste satsa på kost, motion och rygg för att leva tills jag är hundra.

En sidnot, en sak som hände för ett tag sen var lite cool: jag fick ett mejl från mig själv, skickat för ett år sen. I mejlet var det idéer och tankar kring vad jag tyckte skulle hända under det kommande året. Kom jag ens ihåg att jag skickat det? Nej, absolut inte, alltså jag kom ihåg att jag skickat det, men inte när, var och hur det gått till. Det saknades helt en berättelse mellan dessa två dagar, 365 dagar emellan.

Vad har det här med drömmar att göra? Jo, men en hypotes kring drömmar är ju att de är antingen det vi ser när minnena skapas eller att själva processen vi upplever behövs för att minnena ska skapas alls. Oklart vilket det är. Men om man sover dåligt, drömmer för lite, minns mindre av drömmarna och så, då kan det ju tänkas vara så att man får en sämre berättelse, eller mindre sammanhängande berättelse om sig själv. 

Dagbok + drömmar = bra berättelse för en själv i livet. Och vanor. Vanor är ju samma sak, gör man samma sak varje dag hela tiden så får man ju en kontinuitet i "vem man är".

Men varför tappar man helt styret ibland? Och menar man "jag" när man säger "man"? Ja, man menar jag. Jag menar jag. Jag menar man.

Det kommer vi skriva mer om i framtiden. Men för att jag ska vara jag imorgon måste jag blogga igen imorgon. Och läsa det jag skrev idag? Så att jag fortsätter vara jag? Men är jaget så viktigt? Både och! Jaget är en del av en själv. Det delar liksom kropp med allt annat, det måste nog också få sitt, så att säga!

Fasta igång igen

Vikt på morgonen 7/9: 79,8 kg
Matsedel gårdagen
* kaffe
* varm macka
* Köttfärs och pasta
* tre finn crisp med smör och ost

Två - tre veckors ångest

Ångest, ångest, ångest.

Du (och jag) kan inte kontrollera allting. När man försöker skaffa nya goda vanor, eller för den delen ta bort gamla, dåliga vanor, så bör man inte försöka lägga till för många på en gång. Så långt, så väl.

Om man ser sin kamp för en god vana som jakten på något större, som ett äventyr i vilket man själv har huvudrollen (engelskans quest passar in här), så måste man vara redo att möta fantastiska bestar på vägen dit.

Jag pratar inte om drakar. En drake är enkel, sprutar eld, gillar guld, end of story. Nej, bestar a på vår utstakade väg är värre.

Dessa varelser vill stoppa oss och få oss att vända åter till den lilla by vi lämnat i jakten på den större, fria världen. Som vapen har de sina kunskaper om våra innersta rädslor, största distraktioner och främsta svagheter.

De är både interna och externa.

En intern varelse kan vara din ständiga jakt på innehåll att fylla hjärnans koncentration med. Ny artiklar på reddit, nyheter om MMA, vad händer i världen?

En extern kan vara en kollega eller kompis som hetsar dig att äta bullar fast de vet att du inte vill, egentligen.

Alla dessa kreatur måste identifieras och, om inte elimineras, hanteras.

Vissa varelser samarbetar för att få in en riktig nådastöt på dig. Mina värsta fiender kan slå sig samman och bilda en megabest, en Voltron av problem som nästan blir omöjlig att ta sig förbi, skräcken att möta denna uppvaknande, odödliga superdemon kan bli så stor att färden tillbaka till hembyn nästan är garanterad.

Det märkliga är dock att bestarna oftast saknar förmåga att attackera oss fysiskt! De kan egentligen inte hindra oss att ta oss framåt. De är som katter, ugglor och nästan alla djur därute - de blåser upp sig för att verka större än de verkligen är. Låter vi då våra rädslor ta över så ser vi dem inte för vad de är, illusioner, fantasmer, spöken.

Hopar sig problemen över en så är det svårt att medvetet jobba med en ny vana. Vanor är mer eller mindre omedvetna, men för att de ska komma dit måste man jobba hårt med dem. Så om det finns problem i ens liv, vad ska man göra sig? Hur skyddar man sig mot dessa slemma varelser?

För mig är det en kombination av flera problem som när de hopar sig gör även den enklaste uppgift omöjlig. Vi håller på med en uthyrning i andra hand, inför vår utlandsvistelse i vinter och krångel med det och dålig kommunikation från min sida adderade stress på en redan pressad situation. Ovanpå det kom frågetecken kring min inkomst under resan, vilket gjorde saken dubbelt så svettig. En god vana sitter även om det är tungt, men är man mycket i sitt huvud, som jag är, så kan det vara svårt att komma tillbaka till rationell funktion. Jag blir så störd att jag typ inte städar, tvättar mig, borstar tänderna eller torkar mig i röven när jag varit på dass... Inte riktigt. 

Som jag sagt förut: gör nystart, få ihop ett streak. I morse vägde jag ungefär 81 kg. 

Planen är att ha ett fast schema för fasta och inte planera att fasta varannan dag, då det ger olika dagar hela tiden. Nu kommer jag köra tisdag, torsdag och söndag. Tre dagar i veckan, fredag och lördag fria dagar. 

Jag måste också komma igång med ryggövningarna. Mer om det senare. 

Under 80

Efter en dag av ätande, ni såg min tidigare post där jag åt mackor med jordnötssmör, havrefras etc så klev jag till slut under 80 kg. 79,9 kg for the record. Weird.

Takten på posterna är konstig, tanken var från början att jag skulle posta varje morgon, plita ner min vikt och beskriva tankar och känslor från dagen innan och även vad jag ätit.

Men livet är inte alltid så. "Gårdagens" inlägg började jag skriva vid tio, pausade, fick ångestattack, fortsatte senare och skrev klart för fem minuter sen. Nu skriver jag glatt om en vägning som skedde imorse. Weird.

Det är inte så viktigt. Igår åt jag en stor portion köttfärs till lunch.

Trött.

Ack, denna hunger!

Ibland vaknar man bara då otroligt hungrig. Idag var en sån dag. Jag är fortfarande hungrig, en sorts hunger jag inte känt på ett tag, oväntat nog.

Nåväl, jag åt en skål med yoghurt och lite Special K. Fortfarande hungrig.

Så, hur många kalorier var det egentligen i den skålen? Jag räknar inte kalorier så jag vet inte - och bryr mig inte. Min strategi är att inte räkna kalorier och min taktik för dagen är att inte skippa lunch utan jag kommer köra den "vanliga lunchen" för den här dagen.

Nåväl, gårdagen. Jag vägde 81 kg jämt idag efter en vanlig dag och då åt jag:

* 2 rostade mackor med ost
* thaimat till lunch (med lite ris)
* kycklinggryta med ris
* gryuere + salami till kvällsmål

Över och ut.

Hur känns en fastedag?

Hur ser en vanlig fastedag ut för mig?

På morgonen går jag upp dricker en kopp kaffe med mjölk och fixar frukost till barnen. Sen är det lämning och resa till jobbet.

Lunchen igår bestod av en ungefär 150g brieost och en macka med skinka. Det skulle ha varit två hårdkokta ägg men tyvärr har jag helt tappat alla färdigheter vad gäller äggkokning så de var mer som snor än något annat. Jag var faktiskt nära att kräkas när jag försökte äta dem, det händer inte så ofta. Nåväl, under dagen dricker jag kaffe. Är jag extra motiverad tar jag bara espressos men oftast blir det med mjölk - vilket adderar en hel del kalorier under dagen.

Igår åkte jag till ett friluftsområde med barnen och då drog jag i mig en näve jordnötter innan för att få en boost.

Kvällen avslutades sen med en superliten bit ost.

Men hur känns det? Den värsta hungern kände jag nog innan lunch men det var inte något som ledde till någon panik. På kvällen sa jag till min sambo att "jag är sugen och skulle kunna äta 400g oxfilé med bearnaisesås" - men det var det. Idag får jag ju äta vad jag vill, t ex den där oxfilén, men jag kanske väljer att äta nyttigare än så - poängen är att det är lätt att hålla disciplinen i så lite som 24 timmar.

Så nu, när jag testat, så vet jag att jag klarar 24 timmar med bara 500 - 600 kalorier.

Värt att veta kring kalorierna: jag räknar dem inte, inte alls. Jag höftar.

I morse vägde jag 81,1 kg.