tisdag 4 oktober 2016

Dag 2, ingen misstänker något

En tendens jag märkt är att i blogg- och dagbokssammanhang så "vågar" jag inte skriva om det som verkligen oroar eller besvärar mig. Undanträngning much? Bort med sånt som verkligen känns på riktigt, sånt som är viktigt. Det är förmodligen samma sak som gjort att jag inte försökt när jag pluggat eller jobbat, för det kostar mycket på något sätt, kanske för att man då måste hålla sig själv ansvarig för ens egna handlingar.
Jag läste en bloggpost för många år sen med titeln "The Deliberate Life". Krävande titel, andemeningen var egentligen att inte gå på autopilot. Har man en bra autopilot gör det inget att man går på den genom hela sitt liv, men om ens autopilot ställer in fel kurs, då är man fucked. Så man bör jobba med dåtid, nutid och framtid, känns det som.
Vad gjorde vi igår? Och med vi, menar jag jag? Sluta skriva vi och man, det är bara en person här och det är jag!
Igår... Well, jobbmässigt har jag lite svårt att bry mig om en del saker, att hitta styrfarten. Fokus var svårt. Men, jag lyckades med det mindre viktiga som jag ville få löst, nämligen ett restapi för att ta emot info från Team City.
Sen hämtade jag barnen, vilket gick prima, tog med kompisen V för att vi hade planerat programmeringsskola hemma hos oss. Det var otroligt kul, men tjejerna spårade ur rätt snart med allt de ville göra, som att byta färg, skicka meddelanden och sånt. Båda tjejerna kom dock igång och började förstå lite grann. Nästa steg är att faktiskt ha ett mål med lektionen och sen om de kan lösa en uppgift själva. De körde igång båda två helt utan provokation. Det som oroar mig och besvärar mig är dock att A tittade på TV under hela lektionen, alltså min yngsta dotter. Jag vill ha med henne, men det är svårt med nivåer och liknande. Hon får inte bli lämnad i bakvattnet och jag måste prioritera hennes behov i mitt liv, hennes sociala liv och så vidare.
Så ikväll är det ganska viktigt att faktiskt göra den saken. Jag behöver för min sinnesfrid fixa de sista inbjudningarna till Anjas kalas, det är det viktigaste sociala som händer till kvällen.
Så igår var igår, idag är idag, idag är nutid. Jag tittar på min Board i Visual Studio Online och eeh, jag känner svårigheter att direkt komma på något konkret att göra. Men det säger mig att vi måste ha tydligare lappar och sånt, ska jag köra vidare med min "flytta alla projekt"-grej jag gör eller ska jag genast ta tag i att skapa claims i Sharepoint? En todo måste ständigt uppdateras, stötas och blötas.
Det är jobbgrejen. En annan sak som vore bra vore att göra rörlighetsträningen eller någon träning alls på jobbet. Det där kan uppfattas som lite nedlåtande, men det där ska vi försöka se till att det händer, faktiskt, på arbetstid, fram tills jag åker till Thailand.
Jag borde köpa med mig banan och nötter tills hämtningen idag, då kanske vi pallar att gå hela vägen hem? Det vore lite sweet? En annan cool grej vore att stå, så jag höjde mitt bord.
Jag tänkte fasta idag. Det är min mat / hälsogrej idag. Så, ingen frukost, ingen mjölk i kaffet, äta ordentlig lunch och sen ingen middag. Sen när Lisa nattar barnen ska jag ge mig ut och gå i mörkret, hur mörkt det än är - och då undrar vän av ordning "men Tommie, har du beställt dina ultraskor då eller?" och nej, det har jag ju inte. De kostar 700 kr och jag känner mig fånig som vill ha dem, men de var snygga, billiga och ser rätt amazing ut. Tänk om jag kan bli en ultrakille? Kan jag det? 

Arbete. Idag kör vi en pomodororunda. I pauserna gör vi övningar och stretches. Vi lyssnar på bullereliminerande musik! Check. 

Imorgon är det ögonläkarbesök med Freja. Check. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar