Jag skulle ju försöka blogga varje dag för att hålla uppe ångan? Jag skulle ju göra mina övningar varje dag (men inte alla) för att bygga en streak och få självförtroende? Fasta varannan dag? Nu är vi här och det har nästan gått en vecka mellan de två första inläggen? Hur går det egentligen?
Jag ska vara ärlig, realistisk, objektiv. Jag kan stapla "misslyckades som vanligt" på varje grej jag gör, men är det hela sanningen? Allting sker på spektran, linjer eller vad man nu ska kalla det, från
otroligt dålig
till
komplett superbra
Det är där allting existerar, på en linje. Våra stackars aphjärnor kan inte ha så finkorning upplösning som krävs, på allting. Sabeltandade tigrar var kanske snälla ibland, men det var större chans att överleva om man bara betraktade dem som superfarliga jämt. Så, när jag tittar på mina forna prestationer och jag inte gjort det jag ska etc, så slänger jag bara på etiketterna:
lat, kass, loser, oduglig, nu igen, alltid samma visa, när ska jag ändras
och så vidare. Men... man kan inte ge upp. Och de där etiketterna är inte sanna. Nu ska jag objektivt lista vad jag gjort:
Fastat måndag, onsdag men inte fredag. Vi var bjudna på middag och fick asiatiska ribs. Ingen diet i världen kan stå emot de här ribsen. Skämt åsido, jag gjorde ett val och jag står för det.
Övningarna, jag är lite osäker, men jag ballade ur de två sista dagarna. Varför har jag inte koll på det, har jag inte en app som spårar min streak? Jo, det har jag, men skärmen på min telefon gav upp precis den här veckan så jag har inte haft någon möjlighet att uppdatera progressen eller... nånting. Jag kan svara i telefon, det är allt.
Om jag jämför det ovanstående med en annan godtycklig vecka från de senaste tio åren av mitt liv så tror jag den hamnar rätt högt i vad jag lyckades med. Jag har haft mer lyckade veckor men definitivt massor med... sämre veckor. Både vad gäller ambition för en vecka (inte alltid höga) och vad gäller om jag nått mina ambitioner. Vissa veckor har ju enbart bestått av chips, glass, tv-spel och berusning och gråtrunkande så jag menar, den här veckan måste kvala in som långt ifrån dålig!
Jag vägde mig imorse. När jag håller på med träning och kost vill jag gärna väga mig varje dag, på morgonen, för att få ständig feedback. Detta är ett "skadligt" beteende eftersom vikten kan fluktuera mycket från dag till dag. Å andra sidan kommer jag inte ihåg att väga mig om jag gör det en gång i veckan - och den vägningen kan ju ge ett "tråkigt" svar om man "råkade" äta tre påsar chips dagen innan.
Hur som helst. Man kan sätta mål, försöka nå dem, misslyckas, tweaka och köra på. Man måste försöka komma på varför man inte gör tio situps på morgonen och så vidare. Nu har jag för mina övningar ett helt dedikerat kvastskaft och en yogamatta vid sängen. När jag skrivit klart detta går jag ut och KÖR.
Det man helst vill undvika är att hela tiden göra nystarter. Dvs du börjar, kör, tappar allt, går ner dig, får panik, börjar om. De förändringar och ambitioner man har bör vara möjliga att upprätthålla.
Jag vill bara göra två saker som nya vanor: fasta varannan dag och göra övningarna varje dag. Min rygg står mellan mig och klättring, fighting, brottning och allt annat jag tycker är kul. Så det är det som är viktigast. Min mage står mellan mig och ett par feta jeans. Eller nåt annat slags byxor som kräver (alla kläder kräver egentligen det här) att man har kropp som en servitör i en sydfransk stad.
Det här, bloggandet, måste också upprätthållas. Kanske vågar jag till slut helt öppna mig för min publik (jag själv) och spilla ut vad jag faktiskt känner. Men det måste fortsätta vara hemligt, annars går det helt åt helvete. Jag nämnde bloggen för min sambo och det tog tre dagar efter det innan jag orkade sätta mig och skriva. Nu har jag gömt mig på dass för produktivitet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar